Blogg

Blogg

En blogg om Leena Bergander och Spela Roll...

  • Hem
    Hem Här hittar du alla blogginlägg på sidan.
  • Kategorier
    Kategorier Visar en lista på kategorier från denna blogg.
  • Taggar
    Taggar Visar en lista på taggar som använts i bloggen.
  • Bloggare
    Bloggare Sök efter din favorit bloggare på sidan.
  • Gruppbloggare
    Gruppbloggare Hitta din favorit grupp-bloggare här.
  • Logga in
    Logga in Inloggningsformulär
Prenumerera på listan via RSS Se inlägg taggade pedagoger

Postad av den i Leena
Resurser och struktur

Jag arbetade som dagbarnvårdare vilket var roligt och lärorikt att vara ensam pedagog var väldigt ansvarskrävande men också utmanande Vi hade ett bra samarbete mellan dagbarnvårdarna så föräldrarna hade en trygg barnomsorg. Det erfarenheten jag fick som dagbarnvårdare hade jag mycket stor glädje av när jag sen började arbeta i barnomsorgen i slutet på 80 talet Att vara ensam pedagog var ju väldigt annorlunda än att vara 3 pedagoger på en barngrupp där man också hade städerska och kökspersonal Som dagbarnvårdare skulle ju de sysslorna också utföras av dig. Det gjorde barnen mer delaktiga i verksamheten vilket jag ser som mycket positivt för barnen De kände sig behövda och ansvarfulla precis som när barn växer med många syskon Ibland behöver man ”fostra” varandra . Eller hjälpa varandra Det är positivt att känna att jag har hjälp Kalle med Mössan eller stövlarna att jag fått vara en förebild som kan lägga upp mat åt lilla Karin Att få träna på egenskaper att vara hjälpsam omtänksam och snäll gör att självkänslan och självbilden växer Att bli sedd och bekräftat är ju vårt viktigaste behov
 Att behöva växa upp på dessa stora förskolor med flera hundra barn på gården Det leder till att det blir svårt att känna tillit och knyta nära relationer. När man dessutom delar upp dem i olika åldrar så kanske det underlätar för pedagogen (fast det tvivlar jag på), men det tar definitivt ifrån barnen möjligheter att som lite större barn känna sig stora, betydelsefulla kunna hjälpa ”lille” Kalle med skorna eller vanten. Att de får vara förebilder och känna sig viktiga. För de mindre barnen att se större barn som förebilder att lära av dem

När jag pluggade till Friskvårdsterapeut vikarierade jag på sommaren på en förskola Där hade man delat in barnen i olika åldrar Och jag gick mycket chockad och fundersam hem efter min första arbetsdag De hade då en avdelning med 15 ”små” barn 1-2 år och tre pedagoger

Jag kom då från en förskola med 17 barn och 2,5 pedagoger som jag upplevde fungerade perfekt (ja det var inte bara jag som upplevde det vi fick pris för det) Skillnaden var att på vår förskola var det blandade åldrar och en tydlig struktur i arbetet.Vilket betydde att de större barnen 4-5 år kunde vara med och hjälpa till och de växte av att vara behövda
På den förskolan jag vikarierade var det inga förebilder som de små kunde göra lika när de t.ex. skulle klä på sig  
Efter lunchen på min tidigare förskola väntade alla vid bordet till alla var klara Sen gick man med disken till diskmaskinen sen till tvättrummet o toaletten innan man tog av sig kläderna och gick in och lade sig på sin madras för gemensam vila oavsett ålder Det fanns en pedagog i köket som bar den som gick hem efter lunch en pedagog i tvättrummet och en som tog emot på vilan
På den förskolan jag vikarierade på började man släppa ner barnen på golvet vart efter de var färdiga vilket gjorde att pedagogerna hade fullt upp att ha kol överallt och inget barn ville gå in på vila och alla skrek och det var mest kaos
När man skulle gå ut på förmiddagen på min tidigare förskola gick en pedagog direkt ut i hallen för att börja hjälpa barnen att klä på sig meden en pedagog hjälpte dem inne på avdelningen
De stora barnen hjälpte till att klä på och ta hand om de mindre barnen När alla barn var i hallen gick den pedagogen som varit inne på avdelningen ut på gården och började ta mot de barn som var färdig klädda På den avdelningen jag vikarierade så slet de två pedagogerna för att hinna med att jaga och klä på de små barnen Det fanns ju inga stora barn att titta som var förebilders ibland han de små med att klä av sig igen eftersom ingen pedagog kunde frigöras och ta mot dem ute blev de kvar inne och blev varma och ledsna
Det resulterade i att ofta han man inte ens ut  
Förskolorna jag nämner ovan hade ju exakt samma resurser men resultatet blev väldigt olika.
Både för barnen och pedagogerna. Det påverkar ju på sikt barnens och pedagogernas attityder utveckling och hälsa.
På min första förskola var barnen aldrig sjuka och hade utevecklingskurvor som låg över det normala och personalen vara aldrig sjuka. Lugna trygga barn utvecklas !
Medan den andra förskolan hade många sjuka för de var sällan ute i friska luften och bakterierna frodades när det var så många små barn på samma ställe som aldrig var ute.
Personalens arbete blev också tungt och slitsamt vilket ledde till sjukskrivningar och missnöje.
De han aldrig arbeta fram någon struktur ,barnen var ofta ledsna och obekräftade och personalen kände sig otillräckliga 

Ibland tror jag att förskolepersonal fastnar i att man har för dåliga resurser istället för att förändra Hur kan vi göra bäst med de resurser vi har!

Hur kan vi förändra vårt arbetssätt och våra metoder strukturer för att det ska bli så bra enkelt som möjligt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Träffar: 2768
0

Kalender

Loading ...

Prenumerera

Ditt namn:
Emailadress: