Blogg

Leena Bergander

En blogg om Leena Bergander och Spela Roll...

  • Hem
    Hem Här hittar du alla blogginlägg på sidan.
  • Kategorier
    Kategorier Visar en lista på kategorier från denna blogg.
  • Taggar
    Taggar Visar en lista på taggar som använts i bloggen.
  • Bloggare
    Bloggare Sök efter din favorit bloggare på sidan.
  • Gruppbloggare
    Gruppbloggare Hitta din favorit grupp-bloggare här.
  • Logga in
    Logga in Inloggningsformulär

Starten på min yrkesbana

Postad av den i Leena
  • Teckensnitts storlek: Större Mindre
  • Träffar: 2971
  • 2 Kommentarer
  • Prenumerera på uppdateringar
  • Skriv ut

När jag som tonåring skulle välja yrke så var det ju inte elektriker som pappa som stod först på listan över tänkbara yrken. Utan då skulle jag bli arbetsterapeut Jag var inte så duktig i skolan för jag var nog redan då mer entreprenör än vad jag hade läshuvud. Jag fick vänta något år på att komma in i gymnasieskolan.
I början på 70 talet så var inte barnomsorgen utbyggd mitt första arbete blev som barnflicka. Jag tog hand om 2 barn 1 och 4 år i en familj och de hushålls sysslor som skulle göras handling, städning, bakning mm. När jag var 16 år jag tyckte det var väldigt roligt och ansvarsfullt och jag kände mig vuxen.
Efter ett par år kom jag då in på vårdlinjen som var mitt första trappsteg till att bli arbetsterapeut.  För jag hade redan då bestämt (redan innan jag hade träffat min man) att när jag fick barn så skulle jag ta hand om dem själv. Men jag behövde ha en grundutbildning till något som jag kunde arbeta med, ifall det skulle hända min man något så att jag behövde försörja mig själv. Sen skulle jag få barn och vara hemma. Så hade jag räknat ut det.  Om jag gick hela vägen till arbetsterapeut och sen vara hemma med barnen, kunde det som jag lärt före barnledigheten kanske ha hunnit blivit inaktuellt när jag började arbeta igen.
Jag arbetade något år som undersköterska. Gifte mig som 20 åring vilket var ganska vanligt i slutet på 70 talet och fick min son som 21 åring

Jag var hemma med min son till han började skolan. Det var något som jag verkligen ville och kämpade hårt för Just då var ju utbyggnaden av förskolan i fokus. Vi föräldrar som valt att vara hemma blev mer eller mindre omyndigförklarade Hur kunde jag tro att mitt barn alls skulle klara skolan om han inte hade gått på förskolan. Jag har funderat väldigt mycket på detta för jag tror att det kan vara en av orsakerna till de oengagerade föräldrar som idag finns .Då i början på 80 talet så talade man tydligt om för föräldrarna att de inte kunde ta hand om sina barn utan det var bara förskole/skol  personalen som kunde det .Förskolan  ville inte ha någon delaktighet eller samverkan ,kanske för att förskolan då var ett nytt fenomen Man satte upp lappar till föräldrarna att de var oönskade på förskolan tex vi mellanmål kunde det sitta en lapp vi äter mellanmål stör ej   Detta ledde till att föräldrar lämnade över hela uppfostrans ansvaret på förskolan. Idag är ju ett av problemen i skolan att de både ska fostra barnen och lära dem.

0

Kommentarer

  • Gäst
    Agnetha carlsson fredag, 05 juni 2015

    Hej Leena ja precis så var det,mina barn har aldrig gått på förskola bara 3 Tim på Lekskola som det så fint hette på 70- talet,men båda två har idag familj och bra utbildningar och fasta jobb,jag vara hemma med mina barn hela 9år innan jag gick ut i arbetslivet igen,Barnen har klarat av det sociala livet bra utan förskola,men inget ont sagt om förskolan idag vissa barn har det bättre där än hemma./Agnetha Carlsson

  • Gäst
    Leena fredag, 05 juni 2015

    Hej Agneta Javisst var det så
    och jag vet oxå att vi har bra skola och barnomsorg Men det innebär inte att det inte kan bli bättre Om föräldrarna får tillbaka mandatet att själva ska fostra sina barn Och om förskolorna inte har flera hundra barn på gården och de stora barnen får chans att vara förebilder skulle det bli ännu bättre

Lämna kommentar

Gäst
Gäst måndag, 21 maj 2018

Kalender

Loading ...

Prenumerera

Ditt namn:
Emailadress: