Blogg

Leena Bergander

En blogg om Leena Bergander och Spela Roll...

  • Hem
    Hem Här hittar du alla blogginlägg på sidan.
  • Kategorier
    Kategorier Visar en lista på kategorier från denna blogg.
  • Taggar
    Taggar Visar en lista på taggar som använts i bloggen.
  • Bloggare
    Bloggare Sök efter din favorit bloggare på sidan.
  • Gruppbloggare
    Gruppbloggare Hitta din favorit grupp-bloggare här.
  • Logga in
    Logga in Inloggningsformulär

Från förskola till bolagsstyrelse

Postad av den i Leena
  • Teckensnitts storlek: Större Mindre
  • Träffar: 1971
  • 1 Kommentar
  • Prenumerera på uppdateringar
  • Skriv ut

Jag tänkte försöka mig på att skriva i min blogg igen.

Denna gången tänkte jag berätta min egen historia kring det uttjatade ämnet Jämställdhet /genus men ur mitt perspektiv.
Det kanske inte bara handlar om kvinnor, kvinnor i bolagsstyrelser och kvinnolöner, varannan damernas. Utan som ser jämställdhet som något för alla människor inte bara en kvinnofråga

Jag föddes 1957 i en familj som bestod av en företagande pappa och en hemarbetande mamma. Mamma skötte markservicen för att pappa skulle kunna stå för försörjningen och intäkterna. Hon lagade alla representationsmiddagar var värdinna, tog hand om oss barn mm hemma. De var i behov av varandra pappa behövde mamma och mamma behövde pappa för att klara företaget och hemmet

Det tog 8 år innan jag fick min lillebror. Att det tog tid har jag haft väldigt stor glädje av. För jag fick möjlighet att vara med pappa och snickra och dra el och jag fick vara med mamma i köket och vid symaskinen. Jag fick chansen att lära mig av kunskaperna på ”båda sidor”. Min bror som växte upp med en servande stora syster och mamma som gärna tog över.Han  fick inte alls samma möjlighet att träna på sysslor som kanske räknas som typiskt kvinnliga som sy, tvätta ,laga mat mm. Inte heller träna på sådana egenskaper som språk begrepp empati vara social omhändertagande mm Utan han tränades in i den typiska ”Mans Världen ” Jag skulle vilja säga att jag var lyckligt lottad som kom först som fick möjligheterna att träna på både och.

När jag sen arbetade i förskolan i projektet på Tittmyran /Björntomten för att se om vi gjorde för skillnad på pojkar och flickor i förskolan utgick jag ofta från mig själv. Varför är jag så här? Varför är jag en ”pojk flicka ” och varför är det Ok och till och med bra att vara pojkflicka .Men helt fel att vara flickpojke Finns ens ordet ?

Att jag blev pojkflick beror nog på att jag är storasyster, att jag hellre lekte med grabbarna.Att vi ofta lekte tjejer och killar tillsammans i det området vi bodde vi lekte  "svarteman" burken, trädjaga röda o vita rosen  
Min son som växte upp utan syskon fick också den möjligheten att träna på både typiskt manligt och typiskt kvinnligt eftersom han inte hade några servande systrar. När jag sen under några år var styvmor till tre barn. Stora syster och ett tvillingpar (en pojke och en flicka )

upptäckte jag hur svårt det var för tvillingkillen att få en chans att lära sig det som räknas till tjejsidan. Tjejerna fick ofta vara med pappa i hans sysslor men det var också med i köket. Medan han som kille togs ifrån chansen av sina systrar att få vara med i köket. När han var det så var tjejerna redan mycket duktigare för de hade tränat mer så då gav han upp.

Jag träffade en gång när jag föreläste en kvinna i publiken som sa

-          Min man har satt i system att bränna maten för att han ska slippa laga mat!

-          Är du säker på det? undrade jag.

-     Vad skulle det annars vara ?

Kan det vara så att han blev servad av sin mamma?  Sen träffade han dig och du tyckte det var jättekul att göra det i början av ert förhållande. Men nu tycker du att han också borde göra en insats Han har alltså inte fått träna på att laga mat sen han hade hemkunskap i skolan. Är man då i 25 – 30 årsåldern är det ganska pinsamt att säga att man inte kan.

-          Så kan det väl inte vara?  sa undrade  hon

-          Det vet inte jag, sa jag men du kan ju fråga

Hon ringde mig några veckor senare det visade sig att det var så .
De har numera ett mer uppdelat förhållningssätt i sin familj. Har man inte fått vara med eller delaktig är det svårt att ta för sig, då drar man sig heller undan.

Jag behöver bara gå till mig själv så ser jag att jag som kvinna ofta tar i från min man chansen att "träna" Det hör ibland ihop med kvinnanors behov att vara behövda .de srvar sina män och sina barn för att själva känna sig behövda

Tyvärr bidrar det också till att ta på offerkoftan ibland


-Jag som gjort allt detta för dig och så gör du ....... 

En spännande tanke är ju att alla män till 90 % är fostrade av en kvinna 

Varför fostrar vi dem då inte till sådana män vi vill ha ?

 

 

0

Kommentarer

  • Gäst
    Ulrika söndag, 24 maj 2015

    Så sant! Det där med att "ta ifrån någon chansen att träna, för att själv känna sig behövd" inom något område, det ser jag så väl ibland, på BÅDA sidorna... inom många olika områden...

    Svara Ångra

Lämna kommentar

Gäst
Gäst måndag, 25 juni 2018

Kalender

Loading ...

Prenumerera

Ditt namn:
Emailadress: